sortering
1.Melodifestivalen
2. Politik
3. Studier
4. Jobb
5. Familjen
7. Stalker
Vi börjar med dagens första ämne.. Det är ju såklart melodifestivalen. Jag har följt årets melodifestival troget och tycker att själva finalen var ju underbar. De enda låtarna som inte passade in var Jöbacks, Andersson och Wahlgren... Dom hade säkert kunnat vinna med andra låtar. Jag tror inte det handlar om vilken ålder det är på artisterna utan just val av låt och hur man framför.
-Olas låt har ju satt sig i huvudet men jag tror dock han hade behövt bakgrundsdansare... Han må vara bra men med en sån låt vill man gärna ha lite mer show där man rycks med och förundras utav dansarna.
-Darin har sån underbar röst och han kan säkert gå långt internationellt. Men för att han skulle ha gått vidare så skulle han kört en upptempolåt.
-Erik Saade är ju Måns Zelmerlöw kopia varav man kan höra på låten att den nästan är gjord för månsan... Speciellt om man jämför låtarna på måns senaste album... Schysst uppträdande men fastnade i tjejträsket.... Även här en låt som sätter sig i huvudet...
-Wahlgren är helt okej, hon tillhör kulten men hade dock behövt en mer seriös bild bland svenska folket. Kanske inte låten var ändå schlagerstämpel på men man kanske skulle satsat på enklare kläder och lite mer seriös dans eller ingen alls.... bara dansare så att säga...
-Jessica Andersson är en av sveriges bättre sångerskor och jag tror även hon skulle haft upptempo eftersom hon ändå kan klassas med Carola, Lena Ph och diverse schlagerfantaster.
-Peter Jöback, vår allas musikalhjälte men han borde ändå gått tillbaka till sina tidigare melodier där han personifierar sig själv och sjungit från hjärtat....
-Anna bergendahl är en av mina absoluta favoriter. Hon sjöng med hjärtat, hon är lite av en nykomling trots idol och hade inte massa trams utan körde en bra låt rakt upp o ner med en underbar röst...
-Salem al Fakir, även han hade varit underbar att skicka till Oslo men förhoppningsvis kommer han få mer spotlight på sig för han är ändå en guldklimp som många missat.
-Timotej är ju svensk kultur med gammaldags melodi... Helt okej men känns ändå lite gammalt.... dock troligen årets sommarplåga =)
-Andreas Johnsson har en underbar stämma och en otrolig charm, kanske inte rätt när det gäller schlager men honom vill jag gärna se mer av... Dags att visa framfötterna och bjuda på sig själv....
Det som känns konstigt och negativt är dock att helt plötsligt är det okej att inte spela instrumenten live.... Det för mig blir ju fusk för här ska man ju verkligen visa vad man går för och se till att man har bra band med sig... Även att det spelas bidrag på radion innan finalen är inte rättvist.. Ska det vara så ska det vara ordentligt just för att skapa mer spänning och inte låta vissa låtar fastna mer än andra utan alla ska ha sin programtid....
Andra ämnet idag är politik, satt och lyssnade på radion igår om hur fler och fler politiker börjat blogga men att de kanske inte är riktigt redo att hantera de olika inlägg de kan få. Var går gränsen och vad ska man låta stå kvar på bloggen... Jag vet inte för jag har inte följt någons men jag tycker om fatumet att de håller sig myckert på internet och man faktiskt kan få följa dom lite längre in på livet och man kan på något sätt känna en samhörighet. Jag har ingen aning om vilka som står för vad utan jag skulle gärna se program där vanliga svenssons som inte är insatta får fråga ut de olika partierna för att få en förklaring i olika frågor på vanlig svenska så vem som helst kan förstå...
Dagens tredje ämnet är studier.... Nu är jag snart med skolan för denna period. Just nu pluggar jag allmän linje för att kunna ha behörighet att söka in på universitet eller högskola. Tanken är att imorron när det är start för ansökningstiden så ska jag skicka in till min fortsatta dröm. Det är socialpedagog men tydligen är det väldigt svårt att komma in så nu gäller det att hålla tummarna. Egentligen har jag panik för jag vill så otroligt mycket men jag tror det är mitt mod som sviker mig. Väljer jag denna utbildning och faktiskt kommer in så innebär det högskola i 3 år framöver. Detta innebär en viss låsning och otroligt mycket fokus... Jag har ju haft svårt med skola tidigare fast på senare år har det gått mycket bättre. Har ju faktiskt studerat till fritidsledare i 2 år och sedan denna allmänna linje.,... Och jag höjer mig hela tiden studiemässigt. så då borde jag vara redo.... Nu är bara frågan var man hamnar, hamnar jag i trollhättan eller blir det kanske varberg eller kanske vimmerby eller karlstad.... suck stön och virrvarr.......
Fjärde ämnet är jobb, ska på arbetsintervjuv imorron. Det blir den tredje intervjun som jag varit på hr i området... om man ska kolla hur det ligger till på de tidigare så ser det ut såhär... Båda tidigare ställena har varit intresserade... Första stället sa att jag får jobbet.. jag blev jätteglad ända tills jag såg lönen för den är en startlön och jag vet att jag alltid haft högre på grund av tidigare erfarenheter och kunskap... Så då sa jag att det inte stämmer och då fick jag en dålig ursäkt några dagar senare att dom redan anställt någon. Det roliga är att det stämmer inte samt att pappret som dom visade mig så hade dom ändrat min tjänst helt från det jag hade sökt.. Det gjorde mig väldigt illa för jag stortrivdes där och hade verkligen fått ett så bra intryck.... Hur som helst, då åkte jag till nästa ställe där jag fick jobbet. Haken här är att min lön är högre och att det är rent sommarjobb MEN dom skriver inga kontrakt för dom anser bara att det är onödigt eftersom det är säsongsjobb och inget annat. Det känns väldigt oseriöst.. Så nu hoppas jag på detta ställe att lönen ska vara som på det senaste stället men att dom även skriver papper på det... Kruxet med detta ställe dock är att jag inte har något körkort och det är en relativt lång bit dit... Så nu får man se hur detta ska gå....
Det femte ämnet handlar om familjen, jag älskar dom alla men jag önskar att jag hade dom närmre... Inte geografiskt men känslomässigt... Nu känns det verkligen inte som om vi är släkt eller att vi känner varandra... Tydligen handlar det om att man ska hålla sitt eget liv för sig själv... Dom gånger jag frågar personliga saker som hur går det pojk eller flickvän osv så får jag till svar: sköt dig själv, det är mitt privatliv... ???Jag trodde att familjen hörde till privatlivet men icke.... synd synd, inte alla i familjen är så men att den tanken ens finns gör väldigt ont!
Sjätte och sista ämnet är stalker.... Jag känner mig som en jäkla stalker... Finns 2 personer som passerade snabbt i mitt liv på den viktigaste dagen för mig. Jag är sån som gärna vill ha kontakt och vill gärna kunna ge tillbaka på något sätt men jag tror nog att jag lyckats skrämma dom genom att sätta stalkervarning på mig själv... känns skit... Men, jag kanske är lite väl intensiv när jag väl möter underbara människor. haha, konstigt men men... Vill ju bara passa på att njuta så mycket jag kan av livet. Insåg att ett nytt program skulle nog passa mig där jag skulle våga sjunga sen upptäckte jag att det skulle nog bli stalkervarning med stora bokstäver i så fall. Hahaha, så jag får vänta på någon ny idé så jag kan testa mig själv till max.... Önskar verkligen att man kunde göra någon form av idoluttagning fast utan kameror... Vill bara veta svart på vitt om det är någon idé för mig att drömma om att en dag få stå på scen och sjunga.. jag vet att jag behöver skolas men jag vill ändå veta...
Den låten som vann melodifestivalen skulle jag gärna ställa mig o sjunga... rakt upp o ner, den passar mig tror jag nog ;)
hur som helst, nu har jag fått ur mig dagens tankar... nu är det dags att fortsätta mitt pyssel och njuta av denna underbara söndag!
2. Politik
3. Studier
4. Jobb
5. Familjen
7. Stalker
Vi börjar med dagens första ämne.. Det är ju såklart melodifestivalen. Jag har följt årets melodifestival troget och tycker att själva finalen var ju underbar. De enda låtarna som inte passade in var Jöbacks, Andersson och Wahlgren... Dom hade säkert kunnat vinna med andra låtar. Jag tror inte det handlar om vilken ålder det är på artisterna utan just val av låt och hur man framför.
-Olas låt har ju satt sig i huvudet men jag tror dock han hade behövt bakgrundsdansare... Han må vara bra men med en sån låt vill man gärna ha lite mer show där man rycks med och förundras utav dansarna.
-Darin har sån underbar röst och han kan säkert gå långt internationellt. Men för att han skulle ha gått vidare så skulle han kört en upptempolåt.
-Erik Saade är ju Måns Zelmerlöw kopia varav man kan höra på låten att den nästan är gjord för månsan... Speciellt om man jämför låtarna på måns senaste album... Schysst uppträdande men fastnade i tjejträsket.... Även här en låt som sätter sig i huvudet...
-Wahlgren är helt okej, hon tillhör kulten men hade dock behövt en mer seriös bild bland svenska folket. Kanske inte låten var ändå schlagerstämpel på men man kanske skulle satsat på enklare kläder och lite mer seriös dans eller ingen alls.... bara dansare så att säga...
-Jessica Andersson är en av sveriges bättre sångerskor och jag tror även hon skulle haft upptempo eftersom hon ändå kan klassas med Carola, Lena Ph och diverse schlagerfantaster.
-Peter Jöback, vår allas musikalhjälte men han borde ändå gått tillbaka till sina tidigare melodier där han personifierar sig själv och sjungit från hjärtat....
-Anna bergendahl är en av mina absoluta favoriter. Hon sjöng med hjärtat, hon är lite av en nykomling trots idol och hade inte massa trams utan körde en bra låt rakt upp o ner med en underbar röst...
-Salem al Fakir, även han hade varit underbar att skicka till Oslo men förhoppningsvis kommer han få mer spotlight på sig för han är ändå en guldklimp som många missat.
-Timotej är ju svensk kultur med gammaldags melodi... Helt okej men känns ändå lite gammalt.... dock troligen årets sommarplåga =)
-Andreas Johnsson har en underbar stämma och en otrolig charm, kanske inte rätt när det gäller schlager men honom vill jag gärna se mer av... Dags att visa framfötterna och bjuda på sig själv....
Det som känns konstigt och negativt är dock att helt plötsligt är det okej att inte spela instrumenten live.... Det för mig blir ju fusk för här ska man ju verkligen visa vad man går för och se till att man har bra band med sig... Även att det spelas bidrag på radion innan finalen är inte rättvist.. Ska det vara så ska det vara ordentligt just för att skapa mer spänning och inte låta vissa låtar fastna mer än andra utan alla ska ha sin programtid....
Andra ämnet idag är politik, satt och lyssnade på radion igår om hur fler och fler politiker börjat blogga men att de kanske inte är riktigt redo att hantera de olika inlägg de kan få. Var går gränsen och vad ska man låta stå kvar på bloggen... Jag vet inte för jag har inte följt någons men jag tycker om fatumet att de håller sig myckert på internet och man faktiskt kan få följa dom lite längre in på livet och man kan på något sätt känna en samhörighet. Jag har ingen aning om vilka som står för vad utan jag skulle gärna se program där vanliga svenssons som inte är insatta får fråga ut de olika partierna för att få en förklaring i olika frågor på vanlig svenska så vem som helst kan förstå...
Dagens tredje ämnet är studier.... Nu är jag snart med skolan för denna period. Just nu pluggar jag allmän linje för att kunna ha behörighet att söka in på universitet eller högskola. Tanken är att imorron när det är start för ansökningstiden så ska jag skicka in till min fortsatta dröm. Det är socialpedagog men tydligen är det väldigt svårt att komma in så nu gäller det att hålla tummarna. Egentligen har jag panik för jag vill så otroligt mycket men jag tror det är mitt mod som sviker mig. Väljer jag denna utbildning och faktiskt kommer in så innebär det högskola i 3 år framöver. Detta innebär en viss låsning och otroligt mycket fokus... Jag har ju haft svårt med skola tidigare fast på senare år har det gått mycket bättre. Har ju faktiskt studerat till fritidsledare i 2 år och sedan denna allmänna linje.,... Och jag höjer mig hela tiden studiemässigt. så då borde jag vara redo.... Nu är bara frågan var man hamnar, hamnar jag i trollhättan eller blir det kanske varberg eller kanske vimmerby eller karlstad.... suck stön och virrvarr.......
Fjärde ämnet är jobb, ska på arbetsintervjuv imorron. Det blir den tredje intervjun som jag varit på hr i området... om man ska kolla hur det ligger till på de tidigare så ser det ut såhär... Båda tidigare ställena har varit intresserade... Första stället sa att jag får jobbet.. jag blev jätteglad ända tills jag såg lönen för den är en startlön och jag vet att jag alltid haft högre på grund av tidigare erfarenheter och kunskap... Så då sa jag att det inte stämmer och då fick jag en dålig ursäkt några dagar senare att dom redan anställt någon. Det roliga är att det stämmer inte samt att pappret som dom visade mig så hade dom ändrat min tjänst helt från det jag hade sökt.. Det gjorde mig väldigt illa för jag stortrivdes där och hade verkligen fått ett så bra intryck.... Hur som helst, då åkte jag till nästa ställe där jag fick jobbet. Haken här är att min lön är högre och att det är rent sommarjobb MEN dom skriver inga kontrakt för dom anser bara att det är onödigt eftersom det är säsongsjobb och inget annat. Det känns väldigt oseriöst.. Så nu hoppas jag på detta ställe att lönen ska vara som på det senaste stället men att dom även skriver papper på det... Kruxet med detta ställe dock är att jag inte har något körkort och det är en relativt lång bit dit... Så nu får man se hur detta ska gå....
Det femte ämnet handlar om familjen, jag älskar dom alla men jag önskar att jag hade dom närmre... Inte geografiskt men känslomässigt... Nu känns det verkligen inte som om vi är släkt eller att vi känner varandra... Tydligen handlar det om att man ska hålla sitt eget liv för sig själv... Dom gånger jag frågar personliga saker som hur går det pojk eller flickvän osv så får jag till svar: sköt dig själv, det är mitt privatliv... ???Jag trodde att familjen hörde till privatlivet men icke.... synd synd, inte alla i familjen är så men att den tanken ens finns gör väldigt ont!
Sjätte och sista ämnet är stalker.... Jag känner mig som en jäkla stalker... Finns 2 personer som passerade snabbt i mitt liv på den viktigaste dagen för mig. Jag är sån som gärna vill ha kontakt och vill gärna kunna ge tillbaka på något sätt men jag tror nog att jag lyckats skrämma dom genom att sätta stalkervarning på mig själv... känns skit... Men, jag kanske är lite väl intensiv när jag väl möter underbara människor. haha, konstigt men men... Vill ju bara passa på att njuta så mycket jag kan av livet. Insåg att ett nytt program skulle nog passa mig där jag skulle våga sjunga sen upptäckte jag att det skulle nog bli stalkervarning med stora bokstäver i så fall. Hahaha, så jag får vänta på någon ny idé så jag kan testa mig själv till max.... Önskar verkligen att man kunde göra någon form av idoluttagning fast utan kameror... Vill bara veta svart på vitt om det är någon idé för mig att drömma om att en dag få stå på scen och sjunga.. jag vet att jag behöver skolas men jag vill ändå veta...
Den låten som vann melodifestivalen skulle jag gärna ställa mig o sjunga... rakt upp o ner, den passar mig tror jag nog ;)
hur som helst, nu har jag fått ur mig dagens tankar... nu är det dags att fortsätta mitt pyssel och njuta av denna underbara söndag!
grundtanken
fast ibland kan man undra.... jag kan ärligt säga att satan i gatan så är jag fruktansvärt påverkad av tv och media...
jag vet inte om ni själva är lika lättpåverkade som mig men jag fastnar gärna framför gilmore girls, det är ju ultimata förhållandet mellan mor och dotter. sen har vi gamla hederliga fresh prince, även där kan vi följa en kärleksfull familj med glimten i ögat....
det här är bara 2 serier utav alla filmer och serier som existerar i världen. men ändå tycker jag att uppväxten via media visar hur familjer tar hand om varandra, om något skulle hända en själv så vet man att för alltid så kan man luta sig mot nära och kära för dom är aldrig ett dömande folkslag....
eller ja, inte enligt min mediauppfattning i alla fall..... Jag vet inte hur ni har det men jag älskar min familj men jag tror aldrig jag haft det där typiska "sexsamtalet" som man ofta hör på tv. Jag har i stort sett ingen aning om hur deras drömtjej eller kille ska vara, vad deras favoritfärg är.... jag har ju knappt koll på när dom fyller år....
jag är sån där hemsk person så när jag sätter mig med en bok, framför datorn eller teven så kan du säkert tala med mig i timmar utan att jag faktiskt hört eller sett dig. Jag går in i trans och kopplar av allting runt omkring mig... visst kan det vara skönt men många kan oxå ta väldigt illa upp även om jag inte menar något illa alls med det....
sen har jag ett problem som jag önskade att jag vågade ta itu med och verkligen stå för.... det är min telefon-fobi... jag får sådan totalångest när jag ser att det ringer... jag klarar i stort sett aldrig att svara utan låter min rob göra det åt mig. han vet på ett ungefär vilka jag klarar att tala med.... jag klarar knappt inte ens att ringa.... jag andas tungt, får panik, går gärna långt ifrån mobilen efter att ha stängt av ljudet och får ett jobbigt tryck i hela kroppen. Oftast när jag väl svarat eller tagit mig mod att ringa så brukar det inte vara någon fara men att komma till den punkten är något som jag kämpar med varje dag....
man skulle kunna kalla detta lite av en bekännelse; två av mina största brister är helt enkelt telefonen och media....
nu känns det som om det bara blev en massa blaj blaj att skriva....
anywhooo... apropå något helt annat, nu är det meningen att vi ska flytta igen... ska bo nere på kusten i vår stuga under sommaren i alla fall. Har sagt upp lägenheten från och med 1 april men det vet man aldrig om man blir av med den tills dess.... både jag och rob har blivit erbjudna jobb men ingen av oss får skrivet kontrakt utan dom anser att det är muntligt avtal som gäller... vilket känns skit, känns inte direkt pålitligt...
egentligen vill jag flytta mot sthlm eller gbg och verkligen testa något nytt i jobbväg.... jag vill lära känna den peter jag haft kontakt med via jobb och se om han på något sätt kan sätta mgi som lärling... hampus känner jag tyvärr inte men han verkar ha så många idéer och erfarenhet så honom vill jag ställa en fråga eller två... större delen av min familj bor i sthlm samt de vänner jag faktiskt känner att jag kan lita på osv....
men nu blir det urskogen... en stund...
jag vet inte om ni själva är lika lättpåverkade som mig men jag fastnar gärna framför gilmore girls, det är ju ultimata förhållandet mellan mor och dotter. sen har vi gamla hederliga fresh prince, även där kan vi följa en kärleksfull familj med glimten i ögat....
det här är bara 2 serier utav alla filmer och serier som existerar i världen. men ändå tycker jag att uppväxten via media visar hur familjer tar hand om varandra, om något skulle hända en själv så vet man att för alltid så kan man luta sig mot nära och kära för dom är aldrig ett dömande folkslag....
eller ja, inte enligt min mediauppfattning i alla fall..... Jag vet inte hur ni har det men jag älskar min familj men jag tror aldrig jag haft det där typiska "sexsamtalet" som man ofta hör på tv. Jag har i stort sett ingen aning om hur deras drömtjej eller kille ska vara, vad deras favoritfärg är.... jag har ju knappt koll på när dom fyller år....
jag är sån där hemsk person så när jag sätter mig med en bok, framför datorn eller teven så kan du säkert tala med mig i timmar utan att jag faktiskt hört eller sett dig. Jag går in i trans och kopplar av allting runt omkring mig... visst kan det vara skönt men många kan oxå ta väldigt illa upp även om jag inte menar något illa alls med det....
sen har jag ett problem som jag önskade att jag vågade ta itu med och verkligen stå för.... det är min telefon-fobi... jag får sådan totalångest när jag ser att det ringer... jag klarar i stort sett aldrig att svara utan låter min rob göra det åt mig. han vet på ett ungefär vilka jag klarar att tala med.... jag klarar knappt inte ens att ringa.... jag andas tungt, får panik, går gärna långt ifrån mobilen efter att ha stängt av ljudet och får ett jobbigt tryck i hela kroppen. Oftast när jag väl svarat eller tagit mig mod att ringa så brukar det inte vara någon fara men att komma till den punkten är något som jag kämpar med varje dag....
man skulle kunna kalla detta lite av en bekännelse; två av mina största brister är helt enkelt telefonen och media....
nu känns det som om det bara blev en massa blaj blaj att skriva....
anywhooo... apropå något helt annat, nu är det meningen att vi ska flytta igen... ska bo nere på kusten i vår stuga under sommaren i alla fall. Har sagt upp lägenheten från och med 1 april men det vet man aldrig om man blir av med den tills dess.... både jag och rob har blivit erbjudna jobb men ingen av oss får skrivet kontrakt utan dom anser att det är muntligt avtal som gäller... vilket känns skit, känns inte direkt pålitligt...
egentligen vill jag flytta mot sthlm eller gbg och verkligen testa något nytt i jobbväg.... jag vill lära känna den peter jag haft kontakt med via jobb och se om han på något sätt kan sätta mgi som lärling... hampus känner jag tyvärr inte men han verkar ha så många idéer och erfarenhet så honom vill jag ställa en fråga eller två... större delen av min familj bor i sthlm samt de vänner jag faktiskt känner att jag kan lita på osv....
men nu blir det urskogen... en stund...
och vem är du
det känns jobbigt när man gläds med andra, oavsett om det är en nära vän eller kanske en deltagaren i Idol eller till och med bara någon man skymtat på tv. Jag vet inte varför men oftast blir jag så känslomässigt engagerad och nästan lever mig in i rollen att det skulle vara någon jag bara kan sätta på en pall och berätta fördelar samt nackdelar med hur personen i sig agerat och även berätta att jag är otroligt inspirerad... Det värsta är att det spelar egentligen ingen roll om det är någon jag känner eller inte men jag vill kunna tro att alla människor är lika framåt o öppna som jag kan vara när jag väl lever mig in i min lilla bubbla. Möter jag en person så vill jag helst utnyttja det till max när det gäller att ställa frågor eller bara dra lärdom av det på ett eller annat sätt.....
min livsplan har alltid handlat om att innan 30 så ska jag vara gift, ha barn och tryggad ekonomi. för att då lkunna uppleva detta så är grundstegen dessa: träffa en man, förlova oss, skaffa tryggad ekonomi, gifta oss, skaffa hus o körkort, sedan gå vidare till att ha barn... från den dag jag blivit förlovad så ska det egentligen inte få gå mer än ett år. och jag får absolut inte få barn innan giftemål eftersom denna dag ska enbart handla om brudparet.... jag fyller 27 i år... mina regler är åsidosatta och jag har haft panik senaste året över detta.....
jag bröt hela mitt mönster den dag jag valde att fria.... enligt min mall så är det herren i förhållandet som verkligen ska kunna överraska mig och sedan ställa sig på ett knä och fråga... men jag har hittills aldrig verkligen blivit överraskad av någon.... det var dags att börja styra själv eftersom jag änd är en ordentlig kontrollfreak....
en dag så visade min älskade herre här hemma mig ett videoklipp på youtube.... det var en underbar text men det som berörde oss båda mest var personen på klippet, han utstrålade en livsglädje som vi knappt ser i dagens samhälle och detta kom att bli en återkommande låt som spelades när det verkligen var äkta glädje hos oss....
ironiskt nog tänkte jag, fine.... jag friar.... hur vill jag fria... jo det vore underbart att ändå få en äkta klyscha men ändå med en grundtanke som visar på glädje och där vi har en grund som påminner oss om våra finaste stunder.
jag tog kontakt med denna underbara herre som sjäng denna sång och han valde att tacka ja på studs och hjälpa oss....
jag och min älskade har inte haft det lätt under åren, det har varit alkolism, drogmissbruk och även rent hat som pågått i vårat liv. våra närmsta vänner har ljugit, talat sanning men även valt att medvetet såra oss... delar av min familj har valt att såra, förudmjuka och avsky den jag valt att dela resten av mitt liv med.....
låten som spelades den dag jag fridae innebar evig frihet och även sann glädje för oss. Något som bröt mot allas fördomar och som även visat mig att jag är värd att kämpa för.
Jag menar inte att förfölja på något sätt utan jag kommer för alltid vara evigt tacksam att 2 underbara personer valde att dela denna dag med oss och göra detta möjligt. självklart finns det fler personer inblandade men 2 i huvudsak som gav mig min bästa dag.
Tack till albert och hampaherrarna... och tack rob, du är för alltid den som visat mig sanningen och gett mig självförtroendet att säga ifrån....
detta var helt enkelt lite spontana tankar som banar väg för en mer öppen kommunikation för mig... helt egotrippat men ändå otroligt skönt att bara spotta ut....
puss!!!!!
min livsplan har alltid handlat om att innan 30 så ska jag vara gift, ha barn och tryggad ekonomi. för att då lkunna uppleva detta så är grundstegen dessa: träffa en man, förlova oss, skaffa tryggad ekonomi, gifta oss, skaffa hus o körkort, sedan gå vidare till att ha barn... från den dag jag blivit förlovad så ska det egentligen inte få gå mer än ett år. och jag får absolut inte få barn innan giftemål eftersom denna dag ska enbart handla om brudparet.... jag fyller 27 i år... mina regler är åsidosatta och jag har haft panik senaste året över detta.....
jag bröt hela mitt mönster den dag jag valde att fria.... enligt min mall så är det herren i förhållandet som verkligen ska kunna överraska mig och sedan ställa sig på ett knä och fråga... men jag har hittills aldrig verkligen blivit överraskad av någon.... det var dags att börja styra själv eftersom jag änd är en ordentlig kontrollfreak....
en dag så visade min älskade herre här hemma mig ett videoklipp på youtube.... det var en underbar text men det som berörde oss båda mest var personen på klippet, han utstrålade en livsglädje som vi knappt ser i dagens samhälle och detta kom att bli en återkommande låt som spelades när det verkligen var äkta glädje hos oss....
ironiskt nog tänkte jag, fine.... jag friar.... hur vill jag fria... jo det vore underbart att ändå få en äkta klyscha men ändå med en grundtanke som visar på glädje och där vi har en grund som påminner oss om våra finaste stunder.
jag tog kontakt med denna underbara herre som sjäng denna sång och han valde att tacka ja på studs och hjälpa oss....
jag och min älskade har inte haft det lätt under åren, det har varit alkolism, drogmissbruk och även rent hat som pågått i vårat liv. våra närmsta vänner har ljugit, talat sanning men även valt att medvetet såra oss... delar av min familj har valt att såra, förudmjuka och avsky den jag valt att dela resten av mitt liv med.....
låten som spelades den dag jag fridae innebar evig frihet och även sann glädje för oss. Något som bröt mot allas fördomar och som även visat mig att jag är värd att kämpa för.
Jag menar inte att förfölja på något sätt utan jag kommer för alltid vara evigt tacksam att 2 underbara personer valde att dela denna dag med oss och göra detta möjligt. självklart finns det fler personer inblandade men 2 i huvudsak som gav mig min bästa dag.
Tack till albert och hampaherrarna... och tack rob, du är för alltid den som visat mig sanningen och gett mig självförtroendet att säga ifrån....
detta var helt enkelt lite spontana tankar som banar väg för en mer öppen kommunikation för mig... helt egotrippat men ändå otroligt skönt att bara spotta ut....
puss!!!!!
