och vem är du

det känns jobbigt när man gläds med andra, oavsett om det är en nära vän eller kanske en deltagaren i Idol eller till och med bara någon man skymtat på tv. Jag vet inte varför men oftast blir jag så känslomässigt engagerad och nästan lever mig in i rollen att det skulle vara någon jag bara kan sätta på en pall och berätta fördelar samt nackdelar med hur personen i sig agerat och även berätta att jag är otroligt inspirerad... Det värsta är att det spelar egentligen ingen roll om det är någon jag känner eller inte men jag vill kunna tro att alla människor är lika framåt o öppna som jag kan vara när jag väl lever mig in i min lilla bubbla. Möter jag en person så vill jag helst utnyttja det till max när det gäller att ställa frågor eller bara dra lärdom av det på ett eller annat sätt.....

min livsplan har alltid handlat om att innan 30 så ska jag vara gift, ha barn och tryggad ekonomi. för att då lkunna uppleva detta så är grundstegen dessa: träffa en man, förlova oss, skaffa tryggad ekonomi, gifta oss, skaffa hus o körkort, sedan gå vidare till att ha barn... från den dag jag blivit förlovad så ska det egentligen inte få gå mer än ett år. och jag får absolut inte få barn innan giftemål eftersom denna dag ska enbart handla om brudparet.... jag fyller 27 i år... mina regler är åsidosatta och jag har haft panik senaste året över detta.....

jag bröt hela mitt mönster den dag jag valde att fria.... enligt min mall så är det herren i förhållandet som verkligen ska kunna överraska mig och sedan ställa sig på ett knä och fråga... men jag har hittills aldrig verkligen blivit överraskad av någon.... det var dags att börja styra själv eftersom jag änd är en ordentlig kontrollfreak....
en dag så visade min älskade herre här hemma mig ett videoklipp på youtube.... det var en underbar text men det som berörde oss båda mest var personen på klippet, han utstrålade en livsglädje som vi knappt ser i dagens samhälle och detta kom att bli en återkommande låt som spelades när det verkligen var äkta glädje hos oss....

ironiskt nog tänkte jag, fine.... jag friar.... hur vill jag fria... jo det vore underbart att ändå få en äkta klyscha men ändå med en grundtanke som visar på glädje och där vi har en grund som påminner oss om våra finaste stunder.
jag tog kontakt med denna underbara herre som sjäng denna sång och han valde att tacka ja på studs och hjälpa oss....

jag och min älskade har inte haft det lätt under åren, det har varit alkolism, drogmissbruk och även rent hat som pågått i vårat liv. våra närmsta vänner har ljugit, talat sanning men även valt att medvetet såra oss... delar av min familj har valt att såra, förudmjuka och avsky den jag valt att dela resten av mitt liv med.....

låten som spelades den dag jag fridae innebar evig frihet och även sann glädje för oss. Något som bröt mot allas fördomar och som även visat mig att jag är värd att kämpa för.

Jag menar inte att förfölja på något sätt utan jag kommer för alltid vara evigt tacksam att 2 underbara personer valde att dela denna dag med oss och göra detta möjligt. självklart finns det fler personer inblandade men 2 i huvudsak som gav mig min bästa dag.

Tack till albert och hampaherrarna...  och tack rob, du är för alltid den som visat mig sanningen och gett mig självförtroendet att säga ifrån....


detta var helt enkelt lite spontana tankar som banar väg för en mer öppen kommunikation för mig... helt egotrippat men ändå otroligt skönt att bara spotta ut....
puss!!!!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0