grundtanken
fast ibland kan man undra.... jag kan ärligt säga att satan i gatan så är jag fruktansvärt påverkad av tv och media...
jag vet inte om ni själva är lika lättpåverkade som mig men jag fastnar gärna framför gilmore girls, det är ju ultimata förhållandet mellan mor och dotter. sen har vi gamla hederliga fresh prince, även där kan vi följa en kärleksfull familj med glimten i ögat....
det här är bara 2 serier utav alla filmer och serier som existerar i världen. men ändå tycker jag att uppväxten via media visar hur familjer tar hand om varandra, om något skulle hända en själv så vet man att för alltid så kan man luta sig mot nära och kära för dom är aldrig ett dömande folkslag....
eller ja, inte enligt min mediauppfattning i alla fall..... Jag vet inte hur ni har det men jag älskar min familj men jag tror aldrig jag haft det där typiska "sexsamtalet" som man ofta hör på tv. Jag har i stort sett ingen aning om hur deras drömtjej eller kille ska vara, vad deras favoritfärg är.... jag har ju knappt koll på när dom fyller år....
jag är sån där hemsk person så när jag sätter mig med en bok, framför datorn eller teven så kan du säkert tala med mig i timmar utan att jag faktiskt hört eller sett dig. Jag går in i trans och kopplar av allting runt omkring mig... visst kan det vara skönt men många kan oxå ta väldigt illa upp även om jag inte menar något illa alls med det....
sen har jag ett problem som jag önskade att jag vågade ta itu med och verkligen stå för.... det är min telefon-fobi... jag får sådan totalångest när jag ser att det ringer... jag klarar i stort sett aldrig att svara utan låter min rob göra det åt mig. han vet på ett ungefär vilka jag klarar att tala med.... jag klarar knappt inte ens att ringa.... jag andas tungt, får panik, går gärna långt ifrån mobilen efter att ha stängt av ljudet och får ett jobbigt tryck i hela kroppen. Oftast när jag väl svarat eller tagit mig mod att ringa så brukar det inte vara någon fara men att komma till den punkten är något som jag kämpar med varje dag....
man skulle kunna kalla detta lite av en bekännelse; två av mina största brister är helt enkelt telefonen och media....
nu känns det som om det bara blev en massa blaj blaj att skriva....
anywhooo... apropå något helt annat, nu är det meningen att vi ska flytta igen... ska bo nere på kusten i vår stuga under sommaren i alla fall. Har sagt upp lägenheten från och med 1 april men det vet man aldrig om man blir av med den tills dess.... både jag och rob har blivit erbjudna jobb men ingen av oss får skrivet kontrakt utan dom anser att det är muntligt avtal som gäller... vilket känns skit, känns inte direkt pålitligt...
egentligen vill jag flytta mot sthlm eller gbg och verkligen testa något nytt i jobbväg.... jag vill lära känna den peter jag haft kontakt med via jobb och se om han på något sätt kan sätta mgi som lärling... hampus känner jag tyvärr inte men han verkar ha så många idéer och erfarenhet så honom vill jag ställa en fråga eller två... större delen av min familj bor i sthlm samt de vänner jag faktiskt känner att jag kan lita på osv....
men nu blir det urskogen... en stund...
jag vet inte om ni själva är lika lättpåverkade som mig men jag fastnar gärna framför gilmore girls, det är ju ultimata förhållandet mellan mor och dotter. sen har vi gamla hederliga fresh prince, även där kan vi följa en kärleksfull familj med glimten i ögat....
det här är bara 2 serier utav alla filmer och serier som existerar i världen. men ändå tycker jag att uppväxten via media visar hur familjer tar hand om varandra, om något skulle hända en själv så vet man att för alltid så kan man luta sig mot nära och kära för dom är aldrig ett dömande folkslag....
eller ja, inte enligt min mediauppfattning i alla fall..... Jag vet inte hur ni har det men jag älskar min familj men jag tror aldrig jag haft det där typiska "sexsamtalet" som man ofta hör på tv. Jag har i stort sett ingen aning om hur deras drömtjej eller kille ska vara, vad deras favoritfärg är.... jag har ju knappt koll på när dom fyller år....
jag är sån där hemsk person så när jag sätter mig med en bok, framför datorn eller teven så kan du säkert tala med mig i timmar utan att jag faktiskt hört eller sett dig. Jag går in i trans och kopplar av allting runt omkring mig... visst kan det vara skönt men många kan oxå ta väldigt illa upp även om jag inte menar något illa alls med det....
sen har jag ett problem som jag önskade att jag vågade ta itu med och verkligen stå för.... det är min telefon-fobi... jag får sådan totalångest när jag ser att det ringer... jag klarar i stort sett aldrig att svara utan låter min rob göra det åt mig. han vet på ett ungefär vilka jag klarar att tala med.... jag klarar knappt inte ens att ringa.... jag andas tungt, får panik, går gärna långt ifrån mobilen efter att ha stängt av ljudet och får ett jobbigt tryck i hela kroppen. Oftast när jag väl svarat eller tagit mig mod att ringa så brukar det inte vara någon fara men att komma till den punkten är något som jag kämpar med varje dag....
man skulle kunna kalla detta lite av en bekännelse; två av mina största brister är helt enkelt telefonen och media....
nu känns det som om det bara blev en massa blaj blaj att skriva....
anywhooo... apropå något helt annat, nu är det meningen att vi ska flytta igen... ska bo nere på kusten i vår stuga under sommaren i alla fall. Har sagt upp lägenheten från och med 1 april men det vet man aldrig om man blir av med den tills dess.... både jag och rob har blivit erbjudna jobb men ingen av oss får skrivet kontrakt utan dom anser att det är muntligt avtal som gäller... vilket känns skit, känns inte direkt pålitligt...
egentligen vill jag flytta mot sthlm eller gbg och verkligen testa något nytt i jobbväg.... jag vill lära känna den peter jag haft kontakt med via jobb och se om han på något sätt kan sätta mgi som lärling... hampus känner jag tyvärr inte men han verkar ha så många idéer och erfarenhet så honom vill jag ställa en fråga eller två... större delen av min familj bor i sthlm samt de vänner jag faktiskt känner att jag kan lita på osv....
men nu blir det urskogen... en stund...
Kommentarer
Trackback
